Vad heter du?
Filip.
Hur gammal är du?
32
Vad jobbar du med?
Konstnär.
Är du säker?
Har aldrig gjort annat. Det var länge sedan. Lite blandat. Kommunalpolitiker. Valombudsman på SSU Skåne. Gurk-plockare. Rörläggare och simskolelärare.
Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Vaknar vid 8 typ. Duschar. Vid ateljen vid 9-10 kanske. Något möte. Jobbar till klockan till 22.00. I ateljen eller cyklar runt på möten.
Är du bra på möten? Socialt kompetent?
Det får du avgöra. Jag är socialt funktionell. Kompatibel.
Är du mediatränad?
Har gått en retorikkurs hos sossarna.
Är du utbildad konstnär eller autodidakt?
Jag har gått Folkis. Fri konst på Östra Grevie. Och ett projektår på Spinneriets kurs i Urbankonst. Jag har sökt Malmö Konsthögskola men aldrig kommit in. De som är utbildade brukar säga att jag inte är utbildad.
Har du några konstnärliga förebilder? Tar du del av konst förövrigt? Vad är senaste konst du tog del av?
Basquiat. Eeehh. Jag har typ inte det. Jag brukar gå på vernissager ibland. Konst jag tog del av? Svårt alltså. Jag vet inte riktigt. Malmö Konsthall var jag på för inte så länges sedan. Performance? Det var kul. Jag tyckte hans Tik-Tok videos var nice. (Roman Signer.)
Hur skulle du vilja beskriva ditt konstnärskap kortfattat?
Puuh. Ska jag verkligen behöva göra det?
Är du naivist?
Mmmm. Vissa dagar. Skrattar.
Andra dagar då?
Det ligger nära mig. Naivism. Det är också upp till betraktaren att avgöra. Det är naivt i sig.
Kan man vara naivist en längre tid? Blir man inte professionell oavsett?
Det är något som uppstår i ett verk direkt, de första penseldragen och då kan man välja att bryta ner det och leta efter en perfektion eller bara låta det vara som det är utan att förstöra det. Och acceptera perfektionen som den är. Utan att försöka uppnå den och samtidigt acceptera dennes förgänglighet och tillfällighet.
Ditt namn är viktigt för dig? Varför?
Eeh. Eeeeeh. Skrattar. Mitt namn viktigt? Det är fel sätt att se det på. Det är inte viktigare än någon annans namn egentligen. Det är en identitet som man inte har valt. Antigen så liksom jobbar man emot det eller accepterar det och använder det.
Gör du politisk konst? På vilket sätt i så fall?
Jag gillar inte ultimatum liksom. Konsten är alltid politisk eller allt är politiskt för allt utgår från politiska beslut som påverkar oss. Och sen liksom kan konsten kan ha ett politiskt motiv och uttryck men också att inte använda ett politiskt motiv kan ändå vara ännu mer politiskt för man tar friheten att ifrågasätta det allmänna. Det offentliga rummet är en arena som man kan experimentera med. Och sätta tankar och funderingar mot varandra.
Vad ska du göra för målning här på Hangaren? En stor målning här där du skriver ditt namn så stort och tydligt som möjligt? Vad är budskapet?
Tydligt är inte så viktigt. Det är en skön stil att skriva på. Jag vill inte forcera något. Back to basic. Jag skriver mitt namn för att du har sagt att jag skall göra det.
(För ett par år sedan skulle Filip måla en överenskommen bil i ett samarbetsmåleri jag var ansvarig för. Istället skrev han sitt namn Filip Rahim Hansson stort över en yta mycket större än han blivit tilldelad. Detta gjorde att vi hade ett intensivt samtal i ett par timmar. Det slutade med att han tog bort sitt namn den gången mot att han skulle få komma tillbaka för att få en rejäl yta helt själv för att skriva sitt namn så stort och tydligt som möjligt.)
Du gjorde även en liten målning här på Hangaren under Gallerihelgen hösten 2023. Du berättade då för mig att du skulle delta på 7 olika utställningar samtidigt. Är det din drivkraft? Att synas och delta så mycket som möjligt?
Jag har lite fomo. (Fear of missing out.) Vi lever i självdiagnostikens tid. Det är det ända jag gör. Jobbar. Och att möta andra som ger en positiv respons eller att få förtroendet att vara med, gör mig taggad och glad. Det gör att jag vill fortsätta jobba ännu mer. Jag är outtröttlig.
Ditt namn står skrivet lite överallt i Malmö. Blir inte de som äger platserna du skriver på upprörda? Eller vad får du för reaktioner?
Vi kan inte ha med den frågan alltså. Ett bra svar är ju att jag får jobb på grund av det. Jag vill inte vara respektlös eller förstöra något för någon. Jag väljer bortglömda plaster som inte syns och som befinner sig i ett vakuum. Tex tomma skyltar som blivit förgängliga och inte har ett syfte. Varför kan man inte göra det till ett konstverk?
Ett exempel är mitt minigalleri A1, ett reklamskåp som jag fått förvalta och gjort till ett galleri där jag ger chansen till andra att ställa ut och ta del av det offentliga rummet
Att skriva sitt namn ser du som konst?
Ja.
Du skriver ju ett vanligt namn, men tycker du tags också är konst?
Jag motsäger mig inte andras uttryck.
Men vem väljer vilken plats du som individ har rätt till?
Det är demokratiskt valda lagar långt bort från realiteten. Lagarna har sitt syfte och de har jag respekt för. Ibland är det bara väldigt mycket dubbelmoral och krävande istället för nyttigt.
Men du skrev ju Filip Rahim Hansson här ute på Stäppen utan att be om lov, fast det inte är önskvärt? Varför?
Det vet jag inte. Det måste vara flera år sedan. Jag vet inte ens om det var jag. Det finns en eller fler spökskrivare.
Finns det fler som skriver ditt namn?
Det har hänt.
Får du jobb/uppdrag tack vare att du skriver ditt namn överallt? Av vilka?
Ja, det är lite problematiskt. Alltså. Ja. Det har ju funkat hittills men jag ska sluta med det. Detta blir mitt sista jobb. Detta är sista gången jag ska skriver mitt namn. Det blir ett fint avslut på detta projektet. Jag ska sluta med det efter detta. Jag har gjort det ett tag, tag har testat det och nu är jag färdig med det.
Du skiljer dig från så gott som alla andra som skriver sitt namn överallt. De är till 99,99% anonyma, medans du skriver ditt riktiga namn. Varför?
Det är inte upp till mig att svara på. Man kan inte börja med någonting för att man tänker att det skall vara unikt, speciellt eller annorlunda för allt är redan gjort. Man får hitta sin väg, metod, process och jobba på med det. Istället för att hänga upp sig och vara aggressiv eller se ner på samhället och/eller samhällsstrukturen, så kan man göra något annat, något man känner för som ger ens process näring. Och utveckla och jobba på det man har istället för att tänka att man skall passa in eller vara andra till lags. Det måste hända naturligt. Det går inte att tänka fram. Det skall praktiseras.
Att skriva sitt namn överallt, var hamnar det på en politisk skala?
Vi lever i en liberal tid med fokus på det individuella men det är långt från vad jag är. Det kollektiva tänket och det solidariska har jag alltid med mig och det är det jag jobbar med.
Hur kan man se den biten i din konst?
Jag har en illusion om att om många trycker på med många olika konstiga uttryck så blir det lättare för oss alla att kunna göra något kollektivt.
Det kan ju tänkas att någon blir riktigt förbannad om du skrivit ditt namn någonstans utan att be om lov, hur hanterar du det?
Jag har aldrig varit med om något sådant. Inget hotfullt. Allt kan ju lösas. Jag är inte i konflikt med någon.
Vad skulle ett samhälle kunna göra för att få alla som skriver sina namn och sina tags att sluta med det? Vad skulle kunna få dig att sluta skriva ditt namn där du inte får?
Malmö Stad har fått mig att sluta. Jag har kommit till en gräns där jag blir censurerad. Där är liksom. Fan, detta är kaos. Jag har aldrig varit så här öppen. De har råd att sanera. Men de har inte råd att ge konstnärer pengar för offentliga verk och workshops. Ge målare jobb och erkänn deras profession. Jaga dem inte. Lägg pengarna på något vettigt.
Kan man säga att din konst är en form av Coca-Cola-konst, där det viktigaste är ditt namn/varumärke och stil/innehåll är sekundärt?
Nej. Det har inget med det att göra överhuvudtaget. Premissen med det jag målar är att jag vill backa och se vad jag gjort. Om jag då skrattar så vet jag att jag gjort ett bra jobb. Jag är inget jävla PR-bolag.
Vad gör du om 10 år?
Skriver mitt namn baklänges.
Vad tycker du om denna intervju?
Eeeh. Öhm. Eeh. Intervjuer är alltid svårt. Man har en viss frågeställning. Man har svar. Det är nu. Och sen kan man liksom inte försvara det när någon annan tar det i besittning. Det är liksom så lätt att bli missförstod. Att folk har missuppfattade meningar eller missförstår mig. Det är mänskligt. Ja.
Tack, detta var kul.
